42

Jag önskar jag kunde skriva om gräl och vardagsproblem och svartsjuka och knak i fogarna i den här bloggen. Det kanske skulle bli mer spännande och intressant att läsa då. Men det finns inte. Vi har inte det i våra dagar. Om det är gnissel så är det i mitt huvud, det är jag som är en idiot och är som en berg och dal bana i mina känslor och tankar. Men det skriver jag bara här, det får du aldrig veta. Det närmaste vi kommit den sista tiden är igår kväll i sängen då jag sa att det finns en sak som är så jobbig med våra dagar. Du härmade mig med fånig röst och sa;

- Att vi alltid är uppe sent och jag aldrig får sova. 

Jag blev lite stött, inte egentligen. Men vi har helt olika dygnsrytm. Du vill ligga i sängen och kolla tv till 01. jag vill sova innan 23 för att slippa vara ett vrak dagen efter och för att orka med veckan. Det jag skulle säga var att det är jobbigt att alltid behöva packa en väska och inte kunna vara spontan längre eftersom vi försöker sova tillsammans de dagar du är hemma.

Jag är livrädd för att du ska tycka jag är tråkig. För att jag vill sova tidigt. För att jag inte alltid orkar ha sex kl 24 när du kryper ner i sängen. Livrädd.