19

När man vågar ta upp det som är jobbigast brukar det alltid resultera i något. Antingen bra eller dåligt, men något som kanske skulle ha kommit förr eller senare oavsett. Jag tycker inte om att det måste göra ont i hjärtat innan man kan prata om det som skrämmer. Jag kan prata om  jobbiga saker närsomhelst. Jag vet att vi vill komma ut på bra ställen. Du går och funderar, vrider och vänder och spekulerar och undrar. Nu la du en natt till att göra det och det blev bra. Du sa att jag måste sluta tvivla och tveka för du kan inte ge mer än du gör just nu när vi är i från varann så mycket. Jag måste lära mig att behålla alla bra känslor även när du åkt. Inte sjunka ner i deppiga och dåliga ställen. Du sa att om det krävs att du byter jobb gör du det. Då insåg jag att här sitter jag, hemma i min trygga vardag. Jag har alla möjligheter att spendera mina dagar som jag vill. Jag kan träffa vänner, träna göra vad jag vill. Allt jag tycker om finns här. Det är värre för dig, du sitter ensam på olika hotellrum. Jobbar på dagarna och på kvällarna för att det inte finns annat att göra och ändå är det jag som gnäller. Det är jag som sitter och tycker synd om mig själv. Du berättade att du tycker varje minut ensam på resorna är hemska, men att du inte kan säga det till mig eftersom det är ditt val. Du har ingen rätt att klaga. Jag har ju hela tiden trott att du inte påverkas av att vi är isär och att du tycker att resorna är värda allt som gör ont. Du sa att jag kan inte ha mer fel, men en av oss måste ju hålla uppe humöret. Så att vi båda inte sjunker ner till dåliga ställen.