18

Du ringde och frågade hur min kväll såg ut. Jag skulle bara åka hem, hade massor att göra. Efter ett par timmar kom du över. Du hade rosor och champagne och sa att du ville aldrig mer att vi ska sova ifrån varandra eller ringas utan att säga puss. Du berättade att du inte kunnat sova på hela natten för du insett att vi måste vara två för att få detta att funka och du hade bara trott att eftersom du ville och försökte skulle det automatiskt vara lika för mig. Men så slog det dig att det kanske var för tufft för mig att vara tillsammans med en kille som reser 5 av veckans 7 dagar, när han väl är hemma jobbar han halva dagarna även om det är helg, inte berättar vad han känner eftersom det tyder på svaghet, inte vet hur det känns att älska på riktigt, ja, några exempel. Du sa att han aldrig känt så innan. Att du kan förlora något du verkligen vill ha och det gjorde dig livrädd. Jag tittade på dig och sa att det är ju dumt att du inte tänkt på det här innan. Du sa att du aldrig behövt tänka på någon annans känslor än dina egna tidigare, det har alla andra gjort åt dig.