11

Vi pratar mycket om att du ska flytta hem till mig. Jag bor lite utanför stan i en väldigt stor lägenhet. Du bor  mitt i stan i en pytteliten etta. Du resa alltid och är så sällan hemma i af. Du säger att det spelar ingen roll var du bor bara du får bo med mig. Jag säger att jag är livrädd att du ska vakna upp en dag här hos mig och känna att du inte klarar det. Att lugnet och träden och kratta löv och mitt sällskap inte räcker för dig. Om du då skulle flytta ifrån mig skulle jag gå sönder. Du säger att du gärna vill prova. Jag vet inte om jag vågar. Att få ha dig här så ofta det går utan att behöva välja bort känns tryggt tycker jag. Sen är det också det där med att älska. Vi har aldrig sagt att vi älskar varandra fast vi varit tillsammans rätt länge. Du har aldrig sagt det till någon och jag har nog sagt det till för många. Jag vill säga det till dig för det är så det känns i hjärtat men det är samma sak där. Säger du det inte tillbaka kommer jag att pajja och jag kommer att bli osäker och då kommer jag att bli bekräftelsesökande och klängig och det är den värsta versionen av mig jag vet. Så jag håller mig, sparar på orden och hoppas du ska känna samma sak som jag, då kanske det blir lättare att våga släppa in dig i mitt liv och mitt hem här utanför stan.