15

Jag är rädd att jag har ställt till det lite nu. I natt sov vi inte ens tillsammans och igår så hade vi långa telefonsamtal om hur man gör för att våga ge sitt hjärta till någon annan. Jag är ganska dålig på det. Jag är feg och rädd och svag. Jag skyller och lägger över alla mina rädslor på dig. Jag kan säga saker som att jag inte riktigt vågar ge 100% för att jag är inte säker på att du vet vad du känner. Att du är bättre på ord än på det bakom dem. Egentligen tror jag inte ens på mig själv när jag säger så, men annars måste jag ju erkänna att jag skulle kunna förstöra oss för att jag är så rädd att förlora dig. Och det gör ju mig till en idiot. Det är lättare att vara idiot för sig själv än för den man helst av allt vill vara bra inför.

Du skickade ett sms inatt kl 04 där du skrev att du håller på att gå sönder. Jag går sönder när jag tänker på att jag fått dig att känna så. Just nu tycker jag väldigt illa om mig själv. Jag vill fixa allt och ta tillbaka och ställa till rätta. Men jag får inte fram ett ord. Jag hoppas det finns en mening med att jag beter mig såhär, att det inte bara är så att jag testar gränser för att jag är osäker och har dålig självkänsla och vill se hur mycket du egentligen tycker om mig. Är det så är det lika bra jag bara går, då förtjänar inte ens jag att vara med mig själv.