5

Vi är inte så bra på telefon. Jag är nog ganska bra annars, inte överförtjust men vill jag så kan jag. Du är inte så bra, konstiga ljud och ord och lite som att rapportera. Jag vill ju höra din röst men jag orkar inte riktigt med våra telefonsamtal. Jag ringde igår kväll precis när du skulle ner till hotellbaren och ta en öl. När du senare skickade ett sms och frågade om jag var vaken svarade jag inte fast jag inte somnat. Det har varit lite så hela den här veckan. Jag vet hur det är och hur det känns EGENTLIGEN men just nu är allt väldigt avtrubbat, jag vill bara vara i fred. Det är märkligt. Förra veckan kunde jag inte andas för alla tårar över att du inte var nära.

4

Det är lite som en berg och dalbana. Jag pendlar mellan att sakna och att inte vilja tänka. Jag tycker att du är det bästa som finns i hela världen, men jag förstår inte varför jag känner mig så sviken av dig hela tiden. Du sviker mig inte. Eller du kanske gör det, men det är i såfall för att skydda mig. Du vill att jag ska skratta ärligt och du vill få vara med i min glädje. Men när jag känner i magen att det är något som skaver har jag så ofta rätt. Men dig väljer jag att låta mycket passera, jag vet att du inte vill mig illa. Du vill mig bara väl. Men ibland blir det fel och då hanterar du. Jag hanterar hela tiden. Mest mig själv. Jag reglerar mig som om jag vore ett ljudbord eller en lampa med dimmer. För att hela tiden vara i rätt nyans.

3

Du reser mycket. Det sa du direkt när vi träffades, du sa också att dina vänner betyder väldigt mycket för dig och att du spenderar mycket tid med dem. Det var som om du ville förbereda mig på att det inte skulle vara så lätt att vara med dig, att jag inte skulle räkna med att få så stor plats i ditt liv.
Då var det perfekt. Mitt liv är också ganska stort, jag har ofta känt att jag inte får plats eller snarare att andra inte får plats. Med dig klickade allt. Jag gjorde mitt och du gjorde ditt och så gjorde vi underbara saker tillsammans.
Men nu kan mitt liv vara hur stort som helst och ändå blir det aldrig för mycket för du är så sällan hos mig.

2

Du är mitt livs kärlek, det har jag vetat sen jag träffade dig första gången. Allt jag sa till dig kom direkt från hjärtat, alla ord och alla tankar som annars bara finns för mig. Det är många gånger jag vill ljuga när du frågar mig saker. Jag vill vara bättre än jag är och jag vill inte att du ska veta hur mycket du betyder för mig och hur mycket du påverkar mig. Jag vill kunna se dig i ögonen och säga ord som inte är sanna men som låter bra och som får mig att verka stark. Men det går inte. Det kan bara vara sanningen med dig.

1

Jag vet egentligen inte varför jag startar den här bloggen. Jag tror jag vill tillägna dig den. Men jag kommer antagligen aldrig att låta dig läsa det jag skriver. Så den är egentligen bara till för mig. För att jag ska fungera alla dagar utan dig. Då du inte finns bredvid mig och kan ta emot mitt skratt och hålla min hand och säga att allt är så mycket bättre när vi är tillsammans. Nu ska du vara borta till fredag. Igår grät jag hela kvällen, i lördags grät jag hela eftermiddagen och imorse när jag låg så nära att vi nästan bara var en grät jag också. När jag såg mig i spegeln var jag svullen och röd i ögonen och inte ens en skållhet dusch och iskallt vatten efter kunde ta bort det. Du tittade på mig när vi packade bilen och sa att jag var det vackraste du visste. Jag tänkte att du inte hade en aning vad du pratade om.