20101025

1

Jag vet egentligen inte varför jag startar den här bloggen. Jag tror jag vill tillägna dig den. Men jag kommer antagligen aldrig att låta dig läsa det jag skriver. Så den är egentligen bara till för mig. För att jag ska fungera alla dagar utan dig. Då du inte finns bredvid mig och kan ta emot mitt skratt och hålla min hand och säga att allt är så mycket bättre när vi är tillsammans. Nu ska du vara borta till fredag. Igår grät jag hela kvällen, i lördags grät jag hela eftermiddagen och imorse när jag låg så nära att vi nästan bara var en grät jag också. När jag såg mig i spegeln var jag svullen och röd i ögonen och inte ens en skållhet dusch och iskallt vatten efter kunde ta bort det. Du tittade på mig när vi packade bilen och sa att jag var det vackraste du visste. Jag tänkte att du inte hade en aning vad du pratade om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar