72

Jag måste byta fokus. Jag vill inte känna så här och så mycket längre. Jag vill bara luta mig tillbaka, ta emot allt och bara rida ut stormen. Göra det med ett lugnt om att jag står kvar i mitten av mitt eget liv där det viktigaste är att skratta ärligt. Jag vill inte förlora flera veckor per år för att du är borta och det bara blir en smärtsam väntan för mig. Sen när blev det så dåligt att tycka om någon så mycket? Och hur tar jag mig ur det?