69

Jag tänker mycket på kärlek. Det har ju med dig att göra såklart, men också med dagarna, livet, alla tankar som snurrar och jag vill förstå. Jag undrar om det är så för alla. Att kärleken är det enda som kommer åt en på riktigt. Som gör en stark tjej liten och svag, eller får en osäker kille att sträcka på sig och stolt se sig om på gatan när han går ifrån tjejen som just kysste honom mitt bland alla andra.

Hur viljan att bli älskad kan få en att bete sig på de märkligaste vis. Men också hur känslan av att vara älskad skimrar omkring en och gör en till den bästa versionen av en själv. 

Varför lägger jag så mycket tid på att fundera på det här? Jag har tidigare i livet alltid tyckt att min egen lycka är den viktigaste. Nu kan jag utan att tveka sätta din lycka före min. Är det så det ska vara? Är det så det kommer att vara? Kommer det att vara värt det i slutändan? Kommer de stunder då luften tar slut för det finns bara lycka och kärlek att andas att vara så starka att de alltid kommer att vara värt att kämpa för? Eller har sagorna inga riktigt lyckliga slut?

Den lycka jag kände för två år sedan kom långt inifrån mig själv. Jag fyllde mina dagar med min egen lycka och  min dåvarande pojkvän var också en lycka men lite mer i utkanten. Han kom inte riktigt åt mig och jag kom inte riktigt åt honom. Men vi var trygga i det. Vi levde i våra respektive liv och hade bara de bästa stunderna tillsammans. Vi tog fram en modell som passade och det tog inte andan ur oss och vi grät inte ensamma på toaletten eller krampaktigt höll i varandra om natten eller blev knäsvaga när vi såg varandra. Men vi var varma inombords i varandras sällskap och vi var snälla mot varandra och vi gjorde så gott vi kunde. Ibland tänker jag att det kanske var det som var den lyckan som man letar efter. Den lugna som inte krossar en utan ger en plats att andas och gå dit man vill.

Men så är det ju stunderna med dig då ingenting och allt vill få plats i bröstet och världen omkring slutar att finnas för det är bara du och jag och våra hjärtslag som slår bredvid varandra.