67

Vi har haft en helg tillsammans. Det började med tjafs. Skavtiden har kommit tillbaka och det är först idag som det känns lite bättre. Inte för att vi varit osams till nu utan för att lugnet har inte kommit helt än.
Jag spelade martyr hela vår första dag tillsammans. Du hade tagit ledigt och jag var ledig. Jag ville träna och du sa som alltid att det var ok. Men sen kröp det fram att det inte alls var ok och då entrade martyren scenen. Jag sa att jag inte kunde pausa mitt liv bara för att du kommit hem, att du måste förstå att jag skaffar och formar en vardag utan dig som jag vill behålla även om du är hemma. Jag sa att när du är hemma spenderar vi mest tid med dina vänner och din familj och jag vet att det är på de villkoren jag får vara tillsammans med dig utan att du känner att du väljer bort något eller några, jag sa att jag inte kan räkna med dig och gör planer på egen hand och att du inte kan kräva att du ska vara en självklar del i allt jag gör eftersom du alltid åker ifrån mig. Att du är borta ur mina dagar  två veckor och de dagarna eller den veckan du är hemma är det lite som om du är på besök. Du blev sur och kallade mig martyr och fattade inte hur det alltid kunde vara så synd om mig. Jag orkade inte svara utan kände bara hopplöshet.
Så började vår helg tillsammans.

Sen släppte det lite. Jag bet mig i läppen och ansträngde mig för att det skulle vara lätt och du sa snälla saker hela tiden och pysslade om mig. Men det är tufft. Jag älskar dig så mitt hjärta brister och jag vill så gärna att det här ska fungera och vi pratar och vi pratar men det slutar alltid med att du åker i af. Och nu har jag lovat både mig själv och dig att det ska vara lättare och jag märker att jag redan nu börjar planera in saker och boka upp mig och kanske sova hon någon kompis för att inte göra fallet så hårt. Jag är stressad över att jag ska bli ledsen och det är flera dagar kvar. Jag önskar att jag inte tyckte om dig så mycket och vissa stunder vill jag stänga dörren till hjärtat och bara öppna den för lätta, oseriösa och glada bekantskaper, som fyller mig med skratt men inte lämnar några avtryck. Jag vill ha något eller någon att luta mig mot när det är för tufft utan dig, men jag vet att de två världarna aldrig kommer att kunna finnas tillsammans. Och jag vet att jag väljer dig, alltid alltid dig.