75

Idag år jag lunch med en vän jag inte träffat på minst 2 år. Vi hann prata i en halvtimme innan jag nämnde dig. Han berättade om sin son och att han och hans fru just flyttat till en ny lägenhet. Jag berättade om separationen från mitt ex, min flytt, vad jag lägger min tid på efter jobbet. Men så missade jag dig. När jag promenerade tillbaka till kontoret tänkte jag att det är nog många som fortfarande bara ser mig som en. Inte som en del av två eller en halva av något helt. Jag har aldrig i mitt liv känt mig som en av två och nu när jag önskar det mer intensivt än något annat så går det inte i af.