20110209
78
Det är onsdag och solen skiner fortfarande. Idag gråter jag inte och igår grät jag inte. Jag pratade med en vän i måndags, jag sa till henne att den här vintern har det hänt nåt med mig. Jag vet inte om jag ser mig själv som en glad person längre. Jag har alltid refererat till mig själv som ljus och lätt och skrattande och rycka på axlarna. Men så känner jag inte längre. Men det är kanske så det är, livet. Det går i vågor och det har varit en mörk och kall vinter. Men jag saknar henne. Hon som fanns innan jag träffade dig och hon som inte visste hur ont det gör att sakna. Det var roligare att vara henne. Lättare framförallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag känner igen mig så himla mycket, du anar inte. mest av allt vill jag bara sända en stor kram till dig. och säga att du kommer att hitta tillbaka till den där ljusa, glada och lätta personen. det kommer inte gå på en natt, men det kommer gå. jag kan fortfarande känna mig sådär tung och allt som jag inte vill vara, ibland. men med tiden lär man sig kontrollera det och du är oftare ljus och glad än svart och tung. KRAM
SvaraRadera