20110215

80

Och så kom du äntligen hem i söndagskväll. Varenda sekund nu när du är hemma njuter jag. Jag har vaknat flera gånger de två sista nätterna och varje gång när jag känner din varma kropp bredvid min i sängen så bara kryper jag ännu närmare och luktar på din hud och trasslar in mina armar, fingrar och ben i dig. Jag blundar och lyssnar på din röst när du pratar i telefon med dina kompisar och jag slappnar av i hela kroppen när du stryker mig över håret och pussar mig i pannan. Det var alla hjärtans dag igår. Du hade skrivit ett 4 sidor långt brev till mig. Jag trodde aldrig att någon skulle kunna tycka om mig så mycket som du gör. Alla vackra ord känns som om de inte handlar om mig eftersom jag aldrig hört dem förr, men jag vet ju att det är så du ser på mig och det gör mig alldeles varm och lycklig. Du gav mig brevet när du skulle åka och handla till oss och jag grät, men nu för att det blir för mycket. Först all saknad och sen bara tomhet och sen kommer du hem och skriver saker som att du vill dela resten av ditt liv med mig, du aldrig trodde att man kunde älska någon som du kommit att älska mig mm blev för mycket. Du kom tillbaka med röda rosor och geléhjärtan och sa att känslan av att köra upp på vår parkering och veta att jag är hemma är det enda du behöver det är den enda riktiga lyckan. Du har börjat titta på nya jobb och även om jag vet att det är en process antagligen på minst ett år, antagligen fler, så bara att du vill ändra din situation för vår skull gör mig helt stum. Jag trodde aldrig det. Och nu skäms jag för att jag sjunker så långt vissa stunder när du är borta. När du lägger din tid på att skriva brev till mig, ta bilder på allt du upplever för att jag ska kunna få vara med lite sen när du kommer hem sitter jag och tycker synd om mig själv, låter tankar på andra komma in och önskar att allt var annorlunda för en sekund. Jag skäms och jag vet att nu har jag fått en chans att göra om och göra rätt. Du åker i gen om lite mer än en vecka och då ska jag inte sjunka någonstans. Då ska jag ta fram ditt brev och läsa det om och om igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar