49

Du berättade att du stått vid fönstret nästan hela kvällen efter vårt samtal, du sa att du trodde jag skulle komma i af. Du sa att du hade haft svårt att sova, inte kunnat koncentrera dig på jobbet, förlorat mot din kompis i tennis som du ALLTID vinner över. Känt dig ensam och osäker på oss. Du sa att du aldrig varit med om det här tidigare och att det var det värsta någonsin. Jag tänkte att jag har varit med om exakt det så många gånger att jag nog är expert vid det här laget. Att jag övat upp en förmåga att tvinga mig själv att sova, äta och fungera för att det går inte annars. Jag hamnar i det för ofta. Jag slets mellan ångesten över att jag inte åkt till dig, som jag innerst inne velat och att det är bra att du får veta hur det känns när man inte kan andas ensam