Vi hade vårt första gräl igår. Eller jag vet inte ens om det var ett gräl. Men vi var inte så snälla mot varandra och det gjorde väldigt ont. Vi jobbar båda två väldigt mycket just nu. Det är tidiga morgnar och sena kvällar och hela tiden tankar och stress som snurrar i huvudet. Vi kom hem sent igår och skulle trots att vi var dödströtta laga middag, kolla på en film och äta godis. Det sprack redan vid skärbrädan. All trötthet och irritation och sprickor bara svämmade över. Vi snäste åt varandra och sa onödigt hårda saker. Jag började gråta. Inte så du såg men tillräckligt för att känna att min kväll var över och det var dags för mig att gå och lägga mig.
Du kom in och frågade om jag var sur. Jag orkade inte, ville bara vara ifred så jag sa att jag var trött och skulle gå och lägga mig. Du stormade ut ur rummet, sa att du tyckte jag var larvig och känslig och smällde igen dörren. Jag somnade ensam.
Jag läser varje inlägg med spänning. Jag älskar ditt sätt att skriva. Hela bloggen lyser av kärlek, jag tror på er. Fast jag inte ens vet vem du är.
SvaraRaderaTack snälla! Jag blir så glad! Jag tror också på oss, eller mest på min underbara kille. Det är jag som är den svaga länken, men det hjälper verkligen att få häva ur sig allt här. Då känns det som att det är ok att jag inte är riktigt klok ibland. Kanske alla har sidor som de inte alltid gillar det gäller bara att parera.
SvaraRadera