48

Det var meningen att jag skulle ha åkt hem till dig igår, men jag kände i hela kroppen att jag inte orkade. Det var egentligen inte alls för jag var ledsen eller arg på dig. Jag var bara trött. Så innerlig trött. För mycket jobb och för svårt att säga nej till för många saker. Och du som är för trött och adrig säger nej fast du inte får plats med dig själv de få dagar du är hemma.
Jag skickade ett sms och sa att jag inte orkade. Du svarade att det var tråkigt, men att det var som det var.
Även fast jag inte ville och hade lovat mig själv att inte göra det ringde jag upp dig innan jag skulle sova. Vi pratade länge. Eller jag pratade mycket och länge. Det är så du vill ha det, du sätter igång mig, sen lyssnar du. För att slippa undan men ändå lösa. I slutet av samtalet sa jag till dig att det känns som jag tar ifrån dig det du älskar mest, att få vara hemma i din lägenhet, att få träffa dina vänner att få vara i stan och dricka öl och gå på klubbar. Då sa du att det kan jag ju inte göra för du älskar mig mest.